Vad vore livet utan vänner?
Studenttiden är något jag sent kommer glömma. Det var nya vänskaper, sena kvällar med plugg, tentor, glädje…stress. Linda och jag blev nära vänner. Det var min stöttepelare som fanns där i med- och motgångar. Tiden räcker inte till och vi pratar alldeles för sällan i telefon. Men när vi väl ringer varandra, känns det som igår. Vi träffades för ett par år sedan och nu senast häromveckan. Vi hade såklart väldigt mycket att prata om och det blev en hel del gamla minnen. Felicia och Felix var lika underbara som alltid – kramgoa, omtänksamma och fantastiska mot Wilmer. Ja, Wilmer blev lite kär i Felicia och var inte sen med att ge henne en puss ♥
Jag är så glad över vår vänskap Linda ♥ Tack att du finns!